FatBoySlimShady

Jag har ju haft en del matinslag i den här bloggen, så jag tänkte fortsätta lite på det spåret. Den här gången har jag gjort en soppa:

6 stora potatisar
4-5 morötter (ica's standardstorlek)
1 stor gul lök
1-1.5 liter vatten
2-3 buljong-tärningar
Salt, peppar, timjan
Olivolja
Vitvins-vinäger
Sesamolja
Mrs Cheng Kinesisk Soja

Tärna och skiva potatis och morötter. Klyfta löken. Fräs löken i en skvätt olivolja. Lägg i potatis och morötter. Häll över vattnet. Lägg i buljongtärningarna, krydda med salt, peppar och timjan efter smak. Låt koka. Häll på en skvätt olivolja efter en stund. Jag har använt Dauro, efterssom den är den absolut godaste. Skvätt ner lite vinäger, soja och sesamolja. Låt koka tills grönsakerna mjuknat.

Tänk på att bara använda 2-3 droppar av sesamoljan. Den är så smakrik att det behövs inte mer än så.

Ikväll var skoj. Det var riktigt skoj. Inte nog med att mitt projekt inom musiken sista tiden har vuxit till ett jättelikt monster när det gäller listplaceringar världen över, det kanske blir lite roligare på kärleks-fronten.

Ja, det har hänt mycket sen jag skrev sist. Vi ligger som sagt högt på listorna och det ger en boost till självförtroendet. Men det som känns mest är kanske det som hände ikväll. Jag var på fest, och där träffade jag en flicka som jag satt och pratade med hela kvällen. Vi hamnade i mys-position i soffan och pussades lite. Det var alldeles underbart. Precis vad som behövdes kan jag säga. Vi ska nog ses mer, fast varken hon eller jag vill skynda oss fram. Men vi ska kanske inte ta det för lugnt. Som med min "nätdejt" jag pratade lite med online. Visst, vi träffades på spraydate och så, men det ledde enbart till chat. Vi träffades aldrig, det rann bara ut i sanden.

Okej, jag ska inte ha för stora förhoppningar om den här flickan, händer det nåt mer så händer det. Om inte så var denna kvällen jättemysig ändå. Jag kan fortfarande känna hennes doft på min axel. Hon var söt, så är det.


Over and out!

Så har det gått ett tag sen jag postade sist. Det har såklart hänt massvis med saker. Jag har flyttat. Fortfarande är jag inneboende, fast inte hos syrran längre. Jag ville inte belasta familjen för länge, det kändes inte bra. Nu bor jag hos en kompis som har ett extra rum som jag får hyra. Det är fortfarande inte den ultimata boendeformen, men jag är nöjd.
Skolan har börjat. Det är spännande, och alla klasskamrater är supertrevliga. Ett av dom intressantaste ämnena denna terminen är danska. Det är faktiskt ett ganska lätt språk, och likt svenskan. Fast deras räknesätt är ju lite småsvårt. Man får tänka efter lite.

Jag har inte fått träffat min nätdejt än. Men vi har sagt att vi tar det med ro, och det som blir av det får vi se. Jag har inte brottom med något nytt just nu, men samtidigt vore det ju trevligt och mysigt med någon att tycka om. Men det som blir det blir.

Nu ska jag göra lite skolarbete.

Over and Out.

Märkte att det var ett tag sen jag skrev här (igen). En liten uppdatering kan vara på sin plats. Morsan och hennes man har förhoppningsvis ordnat upp sin lilla fnurra på tråden, och dom ska inte separera, som det ser ut nu i alla fall. Det gör mig glad. Jag är uppvuxen med att dom två är ett par. Han har varit som en andra pappa för mig, så jag vill ju såklart att dom håller ihop.
Det har gått lite upp och ner för mig sen i våras, men nu dom sista 2 månaderna har jag mått bra. Mycket pga min framtidsutsikt. Jag har jobbat med att försöka tänka så positivt som möjligt, och kommit fram till att hur jävligt man än har det så klarar man allt bara man är glad i humöret och lever i nuet. Det är här och nu man lever, inte igår och inte sen. Det är alltid bara nu, så lev nu och ora dig inte för vad som kommer sen, säger jag.

Sen så har jag haft internet-kontakt med en supergó tjej sen ett tag tillbaks. Vi har inte träffats än, men det ska vi göra snart. Jag längtar. Och jag hoppas verkligen på att allt känns lika rätt när vi träffas som det gör när vi pratar med varandra.
Jag har sett henne på bild, och hon är supersöt!

Skolstarten närmar sig. 18e Augusti gäller det. Det är jättespännande. Ska bli intressant och se vad man får för kurskamrater.

Ingen lägenhet i sikte än, men jag ska flytta in hos en kompis. Där är lite större plats än här. Samma hyra. Jag kan förhoppningsvis få plats med alla mina saker där utan att behöva lasta över an massa hos kompisar till höger och vänster.

Nu ska jag sortera min tvätt, och sen lägga mig.

Over and out

Nu har jag kommit hem efter en väldigt omtumlande dag. Efter att alla dagens intryck har jag bestämt mig ännu än gång för att inte knäckas. Jag behöver kanske gråta ut lite till, men jäklar jag  ska inte knäckas.
Det känns som om hela världen vänts upp och ner. Men då får jag vända med den. Föjla med strömmen dit den tar mig. Jag fick ett besked från CSN idag att jag är beviljad studiemedel. Så nu måste jag försöka ladda upp batterierna inför studierna jag ska börja i höst.

Jag har nog kommit på vad jag vill göra på högskola sen frammöver. Jag är väldigt intresserad av grafisk design. Tar man en titt  i mina favoritlänkar så är den mappen störst som heter Grafik & Design. Där finns en massa photoshop-lektioner jag hittat online. Allt från enkla saker till väldigt avancerade saker.

Linda hade ett avskedskalas idag. Visst ska det bli skönt för mig att hon lämnar stan. Jag får på allvar påbörja arbetet med att komma över henne. Jag är en bra bit på vägen redan, och vill bara gå frammåt och inte se bakåt. Jag har tillochmed börjat se mig om efter nytt material, och träffar en online som jag är väldigt fäst vid redan.
Trots detta så var det lite vemodigt hos Linda. Det är en era som är över, och en ny som börjar.

Nu ska jag sova, om jag lyckas somna.

Over and out...

Just när man trodde att allt skulle bli bra så blir det bara tvärtom. Inte nog med att jag och min sambo separerade, syrran och hennes kille gick igenom samma helvete, och nu är det morsans tur. Hon och hennes sambo sen 20+ år sen har helt plötsligt bestämt sig för att få en kris och separera. Syrrans dotter ligger inne på barnpsyk och mår skit. Vad fan är det som händer med vår familj? All trygghet är som bortblåst.

Vad ska hända härnäst? Antingen vinner vi på lotto och köper oss en lyxvilla ihop, eller så går vi under känns det som.

Jag orkar inte formulera fler meningar här nu. Jag tror jag ska sitta och stirra in i en vägg...

Jag är precis hemkommen från en nattlig motionstur. Jag var ute på min vanliga runda runt grönområdena. Igår kom jag på tanken att testa jogga. Jag har varit rätt så överviktig men är på väg neråt nu. Jag joggade ca 100 meter igår och kännde att jag fortfarande är lite för tung för det. Men skam den som ger sig. Idag gav jag det ett nytt försök. Jag joggade samma 100-meters sträcka och kände att det kändes helt enkelt, men att det inte var lika jobbigt som igår. Så gick jag ca 300 meter, joggade 75 meter till. Så gick jag 500 meter till och slutligen joggade jag 50 meter innan jag promenerade resten av vägen hem. Det handlar om att trappa upp helt enkelt. Jag har tappat ca 10 kg sen i mars månad. Jag mår redan så mycket bättre. humöret är helt annorlunda, och min ork likaså. 10-15 kg till så kan vi börja snacka normalvikt för min del. Det fixar jag.
Nu är jag peppad till att leva ett mer aktivt liv.

Sängen ropar på mig mer än vanligt ikväll. Jag tror det är joggingen som orsakar det. Inatt kommer jag sova gott.

Over and out...

Oj, jag har ju inte skrivit här på länge. Ibland är det skönt med en paus. Jag har kommit in på folkhögskolan. Det ska bli skönt att börja om med något helt nytt. Jag kommer fortfarande att kunna ägna mig åt musiken, fast i en lite mer begränsad form. Fast det kan vara skönt att pausa lite från det med. Kanske jag får en chans att samla på mig lite mer inspiration, istället för att lägga all min energi på det.

Idag förberedde jag inför midsommar med att lägga in sill. Jag hittade ingen färsk sillfilé så det fick bli Abba's inläggnings-sill. Men den ska nog funka bra. Där är aningen mer likstelhet i dom fiskarna än i färsk sill, men det är gott med lite tuggmotstånd. Mmmm, vad gott med lite rigor mortis...smaka på den! ;-P

Så, hur mår jag? Jo det ska jag säga. Jag mår bara fint. Det är klart, jag känner mig lite ensam, men jag känner inte längre ett behov av just Linda. Jag tror att jag börjar komma över henne. Såklart har jag fortfarande känslor för henne, men jag vet att jag klarar mig utan henne. Jag vet att det blir bäst så. Jag vet inte om jag nämt det tidigare i bloggen, men i mina långa promenader har jag gått och vägt fördelarna mot nackdelarna, och fördelarna väger faktiskt tyngre.

Nu är klockan mycket, och jag måste sova.

Over and out....

Jag har funderat en hel del på utbildning. Jag har inte gått fullständigt gymnasie. Min utbildning är inget att hänga i granen. Jag har alltid trott att det var kört för min del. Att jag aldrig skulle kunna få behörighet till högskola. Tydligen har jag fel. Jag har pratat med min syster en hel del om detta. Det började med att hon rekomenderade en skrivarkurs på distans, som jag nu har sökt till. Men det är en eller 2 terminer, jag vill faktiskt ha en lite bredare utbildning än så. Då kom vi på att prata om högskoleförberedande kurs på folkhögskola. Jag visste inte ens att jag hade en chans att läsa på folkhögskola för att få upp mina betyg.
Jag var väldigt skoltrött i gymnasietiden, och det blev aldrig något avslutat. Men nu känner jag att jag faktiskt vill göra något menungsfullt av mitt liv. Jag vill lära mig. Tyvärr kan jag inte söka in till folkhögskolan förräns till höstterminen 2009, men ok då har jag ett år på mig att gå skrivarkursen på distans. Om jag kommer in, men det hoppas jag verkligen. Det känns som en handlingsplan börjar ta form, och jag känner mig för första gången på många år motiverad. Och med rådgivning av alla mina goda vänner som har studerat så kan jag nog komma fram till en bra inriktning. Det är aldrig för sent har jag fått höra flera gånger på sista tiden. Jag hoppas det stämmer.

Nu kallar sängen på mig. Over and out

Denna helgen har varit så fruktansvärt dålig för mig att jag egentligen inte vill skriva om den. Men jag antar att det är lättare för mig att hantera om jag skriver ner det. Jag går och lurar mig själv hela tiden. Jag försöker intala mig själv att jag kommit över Linda, men sen kommer det en jättelik bulldozer med känslor och kör över mig totalt.

Igår smsade jag Linda och berättade lite goda nyheter om min karriär. Jag var skitglad åt det. Ett tag efter kom ett sms från henne, men det var någon annan som hade skrivit. Det var någon som påstod sig vara en av hennes brors kompisar och sa att nu var det kört. Jag tolkade det som att han hade lagt beslag på henne och att jag minsann inte skulle få nån chans att vinna tillbaks henne. Jag blev så jäkla lessen. Smsade en massa tillbaks, och fick tillbaks ännu elakare sms.
Linda säger sig inte vetat att borsans kompisar fått tag i hennes mobil. Hon säger att hon inte var med på det. Jag vet inte längre vad jag ska tro. Jag börjar tappa all livslust nu faktiskt. Även fast jag har rätt mycket medvind just nu så är det detta med känslorna som jag inte riktigt kan hantera. Jag orkar inte riktigt mer nu....

Jag måste inleda med att detta är inte ett inlägg som kommer utav bitterhet. Jag är inte längre förkrossad, utan har gått vidare idag. Men jag anser mig ha kommit på vad det var som fick Linda att agera så snabbt. Och detta är inget lös teori utan det är något jag har tänkt länge på och som är väldigt troligt. Jag är en väldigt bra människokännare och har alltid brukat haft rätt med sånna här vibbar.
Allt började i påsk. Vi var hos hennes familj. Det var påskfest hos hennes bror. Jag var inte på topp. Jag var ganska låg. Förmodligen kännde jag på mig vad som var på väg att hända. Jag brukar kunna känna på mig när det är negativa vibbar i luften. Jag gick o la mig rätt så tidigt, jag orkade inte festa helt enkelt.
Dagen efter var hon som förbytt. Hon var kall och kort mot mig. När vi sen skulle åka hem så fick jag knappt kontakt med henne. Fick inte röra vid henne. Detta fortsatte i 3-4 veckor frammöver. Hon stängde ute mig helt. Pratade knappt med mig.
Jag är inte dum. Jag har själv agerat såhär mot en annan tjej i min ungdom. Då hade jag hittat någon annan. Jag stängde ute denna tjejen på samma vis som Linda stängt ute mig de sista veckorna innan hon lämnade mig.
Givetvis är det så att hon strulat med någon av hennes brors kompisar. Hon går nu och tror att hon ska bli lycklig med någon ny. Visst, jag blir glad för hennes del om hon blir det. Men jag minns själv när jag var i samma sits i min ungdom att det inte blev så. Jag fick gå och ångra mig bistert. Det brukar inte bli något med fyllestrul. Jag önskar bara att hon hade varit ärlig från början istället för att behandla mig som hon gjorde så länge.

Men jag är inte bitter idag. Tvärtom så är jag glad att jag kom ur detta förhållandet. Jag har insett att det hämmade min kreativitet och därvid min livsglädje. Att gå och vara ihop med någon som inte tror på ens förmåga är inte särskillt produktivt. En hel massa av min energi har gått till spillo. Nu omger jag mig inte längre med människor som misstror min förmåga. Jag har gått väldigt långt sedan Linda förlorade mig. Jo jag säger precis det, det var hon som förlorade mig. Som sagt, jag har gått väldigt långt. Mitt yrke har fått en helt ny dimension, och då menar jag inte mitt extraknäck jag börjat på. Dom som känner mig vet vad det gäller. Jag kan säga så mycket att en låt jag har gjort har hamnat ganska högt upp i listorna i ett annat mycket större land än detta. Nummer 4 just nu. Sen så har jag gått väldigt långt med min personlighet med. Jag säger inte att det är hennes fel att jag var deprimerad, helt fel. Men jag vet om att hon innerst inne inte trodde att jag skulle gå särskillt långt. Och det har inte hennes familj heller gjort. Omger man sig med folk som stjäl ens energi genom att inte tro på det man gör så blir det inte bra. Jag kan verkligen föreställa mig vad dom säger:
"Han tror att han ska kunna leva på musiken. Det kommer aldrig att gå."
Jag har redan gått långt, och längre tänker jag gå. Det är min tur nu. Det är min tid nu!

Dagen har varit bra. Fast jag vaknade och var väldigt off. Jag ville ingenting, men intalade mig själv att allt blir bra bara jag stiger upp. Så då gjorde jag det. Redan 10 minuter senare kändes allt mycket bättre. Jag gick iväg till jobbet och var ute på stan kvart över 12. Det var svårt med kunderna, fast en del är lättare. Det var ett par som jag hade kunnat värva om jag bara kört rätt taktik. Nu vet jag det till nästa gång. Fick dock ett avtal påskrivet.

Vi stötte på lite olika andra säljare. Bl.a så träffade vi vandrande reklampelare, och deras jobb känns också som något jag kan göra. Så jag kontaktade deras arbetsgivare via mail idag och lämnade en intresseanmälan. Där är det i alla fall en timlön, på det jag har nu är det enbart provision.
Sen så träffade vi några från amnesty. Där var en jättesöt tjej som jag tittade lite extra på. Hon var verkligen supersweet, och det är tillåtet för mig att titta lite extra nu när jag är singel.

På tal om det så känns det verkligen som att jag börjar acceptera att det tog slut med Linda. Jag spekulerade faktiskt i om det inte var det bästa som kunde hända mig/oss. Även fast jag var väldigt fäst vid henne, och älskar fortfarande henne enormt mycket så känns det faktiskt bra att gå vidare. Vi har haft vår tid och det har varit ups and downs. Vi har haft väldigt många fina stunder, dom kommer jag ta vara på. Men nu har vi vår tid på var sitt håll, och jag måste se dom positiva sidorna med det. Även fast jag inte är riktigt redo för något nytt än så ser jag med glädje på att så småningom träffa någon ny, snäll och trevlig kvinna. Jag hoppas för Lindas skull att hon träffar någon som kan ta hand om henne på rätt sätt. Om det inte ska vara jag efter att ha vuxit som människa så får det ju så klart vara någon annan. Och hon förtjänar en snäll och förstående man.
Oj, dom orden har suttit långt inne. Men jag menar det. Om jag ska få en chans att gå vidare så är det inte mer än rätt att hon ska det.

Livet måste gå frammåt. Vi kan inte stå och titta bakåt för mycket. Det kan vi göra när vi blir gamla, och gjädjas åt allt det vackra vi fått i livet. Nu koncentrerar jag mig på att ha det bra i nuet.

Sängen ropar. Over and out...

Första dagen på nya jobbet. Det gick väl bra, men jag fick inte någon provision idag. Men det är det ingen som räknat med. Dom andra har sagt att det kan ta några dagar till en vecka eller två innan man får in flytet. Jag har inte jobbat som säljare tidigare, men efter ett par timmar så kännde jag att det faktiskt var kul. En utmaning. Jag kände att det flöt på rätt så bra med snacket efter ett par timmar. Det fanns faktiskt ett par som ville skriva avtal, men sen framgick det att dom var studenter utan anställning. Nä, så då gick det inte. Dom flesta man försöker stoppa säger "nej tack jag har inte tid" eller "jag ska med tåget". Men en del var faktiskt genuint intresserade av produkten.

Jjag är absolut inte besviken. Detta var ett spännande jobb, och jag har varit ute i solen precis hela dagen. Dock inte helt utan men. Jag känner att det bränns lite i pannan, och jag är pisstrött i hela kroppen, men det är en såndär skön trötthet, ni vet när man känner att man har förtjänat att få komma hem och vila.

Dagen började dock inte så bra. Jag kännde mig jätteosäker, och rädd. Men det släppte efter lunchen. Men nu är det kvällsvila som gäller, sen sängen ikväll. Då är det bara att ta nya tag i morgon. Jag ska nog ta ett bad snart. Tack o hej...

Så gick det med den sömnen. Sitter här helt klarvaken, fast jag är helt slutkörd. Idag är det den 7e maj. Det är inte vilket datum som helst. Det är egentligen min och Linda's årsdag. Vi skulle ha firat 9 års förhållande idag.
Jag vill hedra vårt förhållande genom att berätta lite hur vi träffades.

Vi träffades genom min halvsyster (egentligen inte ens släkt, men uppväxta tillsammans). Hon och Linda pluggade ihop uppe i växjö. Jag hade lämnat ett dåligt förhållande för lite sen och ville träffa lite nytt folk. Jag frågade min halvsyster om hon kände någon intressant människa. Egentligen inte för att träffa någon ny kärlek, utan bara för att träffa folk. Hon introducerade mig för Linda via nätet. ICQ för att vara exakt. På den tiden vet jag inte om MSN messenger fanns, men det var i alla fall ICQ som gällde.
Vi chattade ett tag, minns inte exakt hur länge, men efter ett tag förklarade linda sin kärlek för mig. Hon hade blivit förälskad i personen hon såg bland all text. Och jag likaså. Jag minns än idag den kvällen då vi förklarade vår kärlek för varandra. Det var som att befinna sig i ett moln minns jag specifikt. Men det var inte sån där otäck dimma som när man mår dåligt, nej det var ett kärleksmoln.
Sen började vi prata via telefon, och även skriva brev till varandra. Det var långa brev där vi förklarade för varran hur vi längtade efter att få träffa varandra.
Slutligen efter ca en månad kom hon ner och träffade mig, i min enkla boning. För det var det. Det var simpelt och jag hade inte äns en ordentlig säng. Jag hade en tältsäng och till en början så satte vi ihop soffan och tältsängen till en dubbelsäng. Vi hade det riktigt mysigt, redan från första kvällen. Och allt kändes så rätt. Jag visste från början att denna människa skulle komma att betyda väldigt mycket för mig. Efter ett tag flyttade vi ihop, och på den vägen är det. Efter några år dog min far, och det var efter det som jag gick ner mig i min depression.

Jag blir upprymd och glad när jag tänker tillbaks på hur vi hade det när vi hade det som bäst. Jag önskar att vi kunde fått det så igen. Jisses vad jag ältar detta, men jag måste väl. Oavsett vad som än händer härnäst så är det viktigt för mig att få skriva av mig. Och det är dags för mig att ta nya tag i livet nu, med eller  utan Linda. Samma gäller för henne. Jag vill inte se henne gå ner sig i sorg. Jag vill inte att hon hamnar i det helvet jag befunnit mig i när jag mått som sämst.

Nu kanske jag kan få lite sömn. I morgon måste jag ta tag i ett par saker.Bl.a ringa och tacka ja till ett erbjudet jobb, och fixa FA-Skattsedel. Sen måste jag få i ordning mitt rum hos syrran. Här är lite stökigt just nu. har inte orkat ta tag i det, men i morgon gäller det!

Ikväll var jag hemma hos Linda. Vad dumt det känns att säga så. Det var ju hemma hos oss för bara lite sen. Det var svårt. Jag skulle skriva under min uppsägning på hyreskontraktet. Linda började gråta. Det gör ont att se henne så lessen. Vi fick ett vad jag tror var välbehövligt samtal efter det. Jag ska inte gå in på vad vi pratade om, för det är privat mellan henne och mig. Men jag kan säga så mycket att jag önskar att vi haft sådana samtal under vårt förhållande. Då hade det kanske gått att reparera. Om jag hade tillåtit mina känslor att få komma fram, och även lyssnat på Linda, dvs att vi hade lyssnat på varandra så är jag övertygad om att vi hade kunnat vara ett lyckligt par än idag.

Det är fortfarande väldigt svårt att släppa henne. Men om det verkligen är vad hon vill så kan jag inte stoppa det. Jag måste acceptera detta, för bådas skull. Men helst av allt skulle jag vilja reparera det om det går. Jag har omvärderat allt. Jag vet nu vilka fel jag har gjort och vilka uppoffringar jag måste göra. Jag skrev lite klumpigt i mitt förra inlägg om att hon kanske inte var mitt livs stora kärlek. Men man skriver och säger så mycket till sitt eget försvar. Klart att hon är! Just nu är hon mitt livs stora kärlek, men även mitt livs största sorg. Aldrig har jag blivit så smärtad som nu när hon har lämnat mig. Fast det som smärtar mig mest är att jag hade kunnat göra något åt saken tidigare. Det är inte så svårt att visa någon sin kärlek. Jag önskar så mycket att jag hade gjort det mer. Att jag hade berättat och visat för henne att hon är bäst!

Det finns inte mycket mer för mig att skriva ikväll. Jag är riktigt trött. Jag går och sover nu.

I fredags fick jag en idé om att ringa min syster och höra om vi skulle ses på lördagen och äta lite tilsammans.  Vi bestämde oss för att ses på lördag kl 20 och vi skulle äta tacos. jag tog med Linda, och syrrans kille kom också dit.
Syrran hade grävt fram massa foton från när vi var små, så vi satt och kollade på dem. Där fanns också en massa bilder på farsan, farmor och farfar. Vi pratade en del gamla minnen om dem o så. Så hittade vi en låda med gamla begravnings-papper o så. Inte så vidare kul, men där i låg farfars döds-runa från tidningen. Jag tittade på den och frågade syrran vilken datum det var i lördags, och kunde då konstatera att det var farfars födelsedag. 16/9 1906 var han född, så det var hans 100-årsdag. Då blev det lite spooky. Vi tyckte det var aningen för bra för att vara ett sammanträffande. Jag ser det som om farfar från andra sidan har lett oss till att hitta hans födelsedatum så att vi kunde fira hans 100-årsdag. Lustigt att jag fick impulsen att träffa syrran dan innan oxå, just precis då.
Nåja, vi skålade för farfar och sa grattis till honom. Hoppas han uppskattade det ;)

Jag hade så ont i magen i går kväll att jag åkte in på akuten. Väl där så fick jag snacka med tjejjen i luckan. Men vi blev avbrutna av en tant som kom in o höll sig för bröstet och sa att hon hade hjärtflimmer. Hon kunde knappt andas och såg ut att ha väldigt ont. Givetvis fick hon gå före. Jag har tänkt lite på henne sen jag kom hem och hoppas det gick bra för henne. Men när det väl var över så fick jag prata med tjejen i luckan igen, och hon trodde jag hade förstoppning. Jag har ju faktiskt inte gått särskillt mycket på toaletten. Så hon tipsade mig om att gå till apoteket och köpa antingen laxeringsmedel eller lavemang.

Gasen har börjat röra på sig. Det går riktigt sakta, men det rör i alla fall på sig. Det är lite jobbigt för om några timmar så måste jag vara pigg och alert för en sak jag ska göra. Och det går inte att ställa in.
Nåja, jag har inte allt för ont. Jag har ätit litegrann. Började med havregrynsgröt igår, och det var det enda jag åt. Vågade inte äta mer. Sen har jag druckit mängder med vatten. Somnade hyffsat skönt igår vid 22-tiden eller nåt. Vaknade för en timme sen för att gå på dass.
Ska ha ett glas vatten till sen ska jag sova de sista timmarna. Hoppas detta går över snart.