Den 7:e maj är den största dagen!
Så gick det med den sömnen. Sitter här helt klarvaken, fast jag är helt slutkörd. Idag är det den 7e maj. Det är inte vilket datum som helst. Det är egentligen min och Linda's årsdag. Vi skulle ha firat 9 års förhållande idag.
Jag vill hedra vårt förhållande genom att berätta lite hur vi träffades.
Vi träffades genom min halvsyster (egentligen inte ens släkt, men uppväxta tillsammans). Hon och Linda pluggade ihop uppe i växjö. Jag hade lämnat ett dåligt förhållande för lite sen och ville träffa lite nytt folk. Jag frågade min halvsyster om hon kände någon intressant människa. Egentligen inte för att träffa någon ny kärlek, utan bara för att träffa folk. Hon introducerade mig för Linda via nätet. ICQ för att vara exakt. På den tiden vet jag inte om MSN messenger fanns, men det var i alla fall ICQ som gällde.
Vi chattade ett tag, minns inte exakt hur länge, men efter ett tag förklarade linda sin kärlek för mig. Hon hade blivit förälskad i personen hon såg bland all text. Och jag likaså. Jag minns än idag den kvällen då vi förklarade vår kärlek för varandra. Det var som att befinna sig i ett moln minns jag specifikt. Men det var inte sån där otäck dimma som när man mår dåligt, nej det var ett kärleksmoln.
Sen började vi prata via telefon, och även skriva brev till varandra. Det var långa brev där vi förklarade för varran hur vi längtade efter att få träffa varandra.
Slutligen efter ca en månad kom hon ner och träffade mig, i min enkla boning. För det var det. Det var simpelt och jag hade inte äns en ordentlig säng. Jag hade en tältsäng och till en början så satte vi ihop soffan och tältsängen till en dubbelsäng. Vi hade det riktigt mysigt, redan från första kvällen. Och allt kändes så rätt. Jag visste från början att denna människa skulle komma att betyda väldigt mycket för mig. Efter ett tag flyttade vi ihop, och på den vägen är det. Efter några år dog min far, och det var efter det som jag gick ner mig i min depression.
Jag blir upprymd och glad när jag tänker tillbaks på hur vi hade det när vi hade det som bäst. Jag önskar att vi kunde fått det så igen. Jisses vad jag ältar detta, men jag måste väl. Oavsett vad som än händer härnäst så är det viktigt för mig att få skriva av mig. Och det är dags för mig att ta nya tag i livet nu, med eller utan Linda. Samma gäller för henne. Jag vill inte se henne gå ner sig i sorg. Jag vill inte att hon hamnar i det helvet jag befunnit mig i när jag mått som sämst.
Nu kanske jag kan få lite sömn. I morgon måste jag ta tag i ett par saker.Bl.a ringa och tacka ja till ett erbjudet jobb, och fixa FA-Skattsedel. Sen måste jag få i ordning mitt rum hos syrran. Här är lite stökigt just nu. har inte orkat ta tag i det, men i morgon gäller det!
Jag vill hedra vårt förhållande genom att berätta lite hur vi träffades.
Vi träffades genom min halvsyster (egentligen inte ens släkt, men uppväxta tillsammans). Hon och Linda pluggade ihop uppe i växjö. Jag hade lämnat ett dåligt förhållande för lite sen och ville träffa lite nytt folk. Jag frågade min halvsyster om hon kände någon intressant människa. Egentligen inte för att träffa någon ny kärlek, utan bara för att träffa folk. Hon introducerade mig för Linda via nätet. ICQ för att vara exakt. På den tiden vet jag inte om MSN messenger fanns, men det var i alla fall ICQ som gällde.
Vi chattade ett tag, minns inte exakt hur länge, men efter ett tag förklarade linda sin kärlek för mig. Hon hade blivit förälskad i personen hon såg bland all text. Och jag likaså. Jag minns än idag den kvällen då vi förklarade vår kärlek för varandra. Det var som att befinna sig i ett moln minns jag specifikt. Men det var inte sån där otäck dimma som när man mår dåligt, nej det var ett kärleksmoln.
Sen började vi prata via telefon, och även skriva brev till varandra. Det var långa brev där vi förklarade för varran hur vi längtade efter att få träffa varandra.
Slutligen efter ca en månad kom hon ner och träffade mig, i min enkla boning. För det var det. Det var simpelt och jag hade inte äns en ordentlig säng. Jag hade en tältsäng och till en början så satte vi ihop soffan och tältsängen till en dubbelsäng. Vi hade det riktigt mysigt, redan från första kvällen. Och allt kändes så rätt. Jag visste från början att denna människa skulle komma att betyda väldigt mycket för mig. Efter ett tag flyttade vi ihop, och på den vägen är det. Efter några år dog min far, och det var efter det som jag gick ner mig i min depression.
Jag blir upprymd och glad när jag tänker tillbaks på hur vi hade det när vi hade det som bäst. Jag önskar att vi kunde fått det så igen. Jisses vad jag ältar detta, men jag måste väl. Oavsett vad som än händer härnäst så är det viktigt för mig att få skriva av mig. Och det är dags för mig att ta nya tag i livet nu, med eller utan Linda. Samma gäller för henne. Jag vill inte se henne gå ner sig i sorg. Jag vill inte att hon hamnar i det helvet jag befunnit mig i när jag mått som sämst.
Nu kanske jag kan få lite sömn. I morgon måste jag ta tag i ett par saker.Bl.a ringa och tacka ja till ett erbjudet jobb, och fixa FA-Skattsedel. Sen måste jag få i ordning mitt rum hos syrran. Här är lite stökigt just nu. har inte orkat ta tag i det, men i morgon gäller det!
Kommentarer:
Trackback