FatBoySlimShady

Ikväll var jag hemma hos Linda. Vad dumt det känns att säga så. Det var ju hemma hos oss för bara lite sen. Det var svårt. Jag skulle skriva under min uppsägning på hyreskontraktet. Linda började gråta. Det gör ont att se henne så lessen. Vi fick ett vad jag tror var välbehövligt samtal efter det. Jag ska inte gå in på vad vi pratade om, för det är privat mellan henne och mig. Men jag kan säga så mycket att jag önskar att vi haft sådana samtal under vårt förhållande. Då hade det kanske gått att reparera. Om jag hade tillåtit mina känslor att få komma fram, och även lyssnat på Linda, dvs att vi hade lyssnat på varandra så är jag övertygad om att vi hade kunnat vara ett lyckligt par än idag.

Det är fortfarande väldigt svårt att släppa henne. Men om det verkligen är vad hon vill så kan jag inte stoppa det. Jag måste acceptera detta, för bådas skull. Men helst av allt skulle jag vilja reparera det om det går. Jag har omvärderat allt. Jag vet nu vilka fel jag har gjort och vilka uppoffringar jag måste göra. Jag skrev lite klumpigt i mitt förra inlägg om att hon kanske inte var mitt livs stora kärlek. Men man skriver och säger så mycket till sitt eget försvar. Klart att hon är! Just nu är hon mitt livs stora kärlek, men även mitt livs största sorg. Aldrig har jag blivit så smärtad som nu när hon har lämnat mig. Fast det som smärtar mig mest är att jag hade kunnat göra något åt saken tidigare. Det är inte så svårt att visa någon sin kärlek. Jag önskar så mycket att jag hade gjort det mer. Att jag hade berättat och visat för henne att hon är bäst!

Det finns inte mycket mer för mig att skriva ikväll. Jag är riktigt trött. Jag går och sover nu.