FatBoySlimShady

Igår blev jag inbjuden till en gamal tjejkompis i trelleborg. Vi har inte setts sen ungefär 1995. Vi hittade varandra på facebook för ett tag sen. Jag måste poängtera att detta var ingen dejt. Hon har pojkvän, och jag är inte sugen på att starta något nytt. Så där fanns den ömsesidiga respekten och det gjorde vi klart för varandra från början att vi bara träffades på ett vänskapligt plan. Min utgångspunkt med mötet var att få träffa en gamal vän. Hon vet ju vad som har hänt, och hon förstod att jag behöver träffa folk som kan stötta mig, så hon ställde upp på en kväll med samtal. Ingen alkohol, bara nyktert, ärligt samtal.
Hon berättade en hel del om sitt spruckna äktenskap och det gav mig en hel del insikt. Jag öppnade väl inte upp mig så mycket för henne, men jag kan säga att det var väl behövligt. Även fast vi inte setts på så många år så ställde hon alltså upp som en sann vän, och vad ska jag säga? Det är få människor som bryr sig så mycket om en.
Hon förstod även att jag har väldigt dåligt självförtroende just nu och var villig att hjälpa mig med det. Jag värderar det otroligt mycket!

Nähä, nu ska jag käka lite av gårdagens bulgursallad. Sen ska jag städa upp lite här, och ta itu med min deklaration som ska lämnas in på måndag.