Positiva leken börjar....NU!
Helgen har passerat och den nya veckan har hunnit börja. Jag börjar att tänka mer och mer positivt för varje dag. Jag mailade litegrann med Linda i helgen, och hon berättade att hon äntligen känner att hon börjar leva. Jag är glad för hennes del. Jag tror att jag så smått börjar känna samma sak. Tyvärr är det så ibland att man får inse att man tappade bort varandra för flera år sen. Därmed är det inte sagt att vi slutade älska varandra. Det tror jag inte vi har gjort, men vi gled från varandra. Hon utvecklades på sitt håll och jag på mitt. Även fast det kanske verkar dom första åren som om man hittat sitt livs kärlek så behöver det inte vara så. Så var det inte i vårt fall.
Jag tror att läkeprocessen har tagit fart för oss båda, och det är bara nyttigt att gå vidare.
Jag var på 40-årskalas i helgen. Bengt fyllde år, och det firade han med buller och bång, som man säger. Mat och dricka bjöds det på, trevligt folk likaså. Efter festen var vi några som gick ut. Vi gick till gamla heartbreak i Malmö. Minns inte vad det heter idag. Jag går så sällan ut. Väl där så studerade jag litegrann människans parningslek på krogen. Folk som står på dansgolven och försöker imponera på det motsatta könet, pinsamt berusade av alkohol. Jag tänkte:
-"Ska jag tvingas in i denna cirkusen om jag ska träffa någon ny? Nej! Jag vägrar!!!".
Men jag har ingen brådis in i ett nytt förhållande såklart. Visst vore det härligt att få uppleva kärleken igen, som jag inte kännt på så många år. Men jag har nog lite att klara upp med mig själv först. Och sen vore det mysigt att få bilda familj, som jag sagt tidigare så blir jag inte yngre, men å andra sidan så är det kanske dumt att kasta sig in i nåt nytt.
Nä, jag tar det lite som det kommer.
Jag anser mig inte vara religiös, religion skapades för att kontrollera samhället, det är jag övertygad om. Men däremot anser jag mig vara andligt lagd. Dvs jag tror på något högre som styr dig i rätt riktning, inte bara när du hamnar snett, utan hela tiden. Kalla det Gud om du vill. Jag har bett om att bli guidad på rätt håll, och jag tror att det är just det som händer just nu. Det händer ständigt små saker som pekar på att det jag ber om blir sant.
När jag började att blogga förstod jag inte det här med kategorierna. Men nu har jag börjat fundera på om jag inte ska göra några kategorier och föra in mina inlägg i dom, så det blir lite struktur på denna bloggen. Efterssom jag har märkt hur oerhört nyttigt det är för mig att skriva av mig så tänker jag försöka fortsätta att skriva här kontinuerligt.
Nähä, nu ska jag slänga mig i duschen en stund. Vilket påminner mig om att jag måste skaffa hit ett duschdraperi. Nåja, på gensyn!
Jag tror att läkeprocessen har tagit fart för oss båda, och det är bara nyttigt att gå vidare.
Jag var på 40-årskalas i helgen. Bengt fyllde år, och det firade han med buller och bång, som man säger. Mat och dricka bjöds det på, trevligt folk likaså. Efter festen var vi några som gick ut. Vi gick till gamla heartbreak i Malmö. Minns inte vad det heter idag. Jag går så sällan ut. Väl där så studerade jag litegrann människans parningslek på krogen. Folk som står på dansgolven och försöker imponera på det motsatta könet, pinsamt berusade av alkohol. Jag tänkte:
-"Ska jag tvingas in i denna cirkusen om jag ska träffa någon ny? Nej! Jag vägrar!!!".
Men jag har ingen brådis in i ett nytt förhållande såklart. Visst vore det härligt att få uppleva kärleken igen, som jag inte kännt på så många år. Men jag har nog lite att klara upp med mig själv först. Och sen vore det mysigt att få bilda familj, som jag sagt tidigare så blir jag inte yngre, men å andra sidan så är det kanske dumt att kasta sig in i nåt nytt.
Nä, jag tar det lite som det kommer.
Jag anser mig inte vara religiös, religion skapades för att kontrollera samhället, det är jag övertygad om. Men däremot anser jag mig vara andligt lagd. Dvs jag tror på något högre som styr dig i rätt riktning, inte bara när du hamnar snett, utan hela tiden. Kalla det Gud om du vill. Jag har bett om att bli guidad på rätt håll, och jag tror att det är just det som händer just nu. Det händer ständigt små saker som pekar på att det jag ber om blir sant.
När jag började att blogga förstod jag inte det här med kategorierna. Men nu har jag börjat fundera på om jag inte ska göra några kategorier och föra in mina inlägg i dom, så det blir lite struktur på denna bloggen. Efterssom jag har märkt hur oerhört nyttigt det är för mig att skriva av mig så tänker jag försöka fortsätta att skriva här kontinuerligt.
Nähä, nu ska jag slänga mig i duschen en stund. Vilket påminner mig om att jag måste skaffa hit ett duschdraperi. Nåja, på gensyn!
Kommentarer:
Trackback