Ordentlig svacka ikväll...
Jag satt och kollade igenom lite foton, bl.a från lite fester vi varit på. Där var många bilder på Linda, men inte många på oss tillsammans. Det fick mig att inse att när vi gick på fest dom senaste åren så umgicks vi inte med varandra på festen. Vi var liksom på varsitt håll. Och detta har jag inte reagerat över! Var fan har jag befunnit mig dom sista 3-4 åren??? Hallå, jorden anropar Anders!
Fan jag blir så lessen när jag inser sånna här saker. Jag inser att jag hade kunnat göra nåt åt situationen så mycket tidigare. Om jag bara hade förstått hur vi egentligen haft det, så vet jag att Linda hade varit villig att fixa det i tid. Men istället gick tiden utan att något hände och så tröttnade hon. Tiden gick utan att jag hade någon aning om vad som höll på att hända. Att vårt förhållande höll på att förfalla bara förbigick mig.
Fan, Anders, DIN IDIOT! Man inser kanske inte alltid vad man har förräns det är borta. Tänk om vi kunde försonas...det skulle bli så mycket bättre än vad det har varit!
Jag vill bara hålla henne i min famn och visa henne hur mycket jag älskar henne. Kan hon verkligen ha tappat ALLA känslorna? Är det verkligen bara så lätt för henne att avsluta detta? Fan dom här frågorna har jag ställt mig innan, att jag bara älstar det är ofattbart....eller kanske inte.
Jag har försökt tänka på hur det skulle vara att bara bryta med allt det gamla och gå vidare och träffa någon ny. För stunden har tanken kännts bra, men sen kommer känslorna tillbaks. Det funkar inte just nu att göra det. Som sagt, det kommer ta en hel evighet att komma över detta.
Fan jag blir så lessen när jag inser sånna här saker. Jag inser att jag hade kunnat göra nåt åt situationen så mycket tidigare. Om jag bara hade förstått hur vi egentligen haft det, så vet jag att Linda hade varit villig att fixa det i tid. Men istället gick tiden utan att något hände och så tröttnade hon. Tiden gick utan att jag hade någon aning om vad som höll på att hända. Att vårt förhållande höll på att förfalla bara förbigick mig.
Fan, Anders, DIN IDIOT! Man inser kanske inte alltid vad man har förräns det är borta. Tänk om vi kunde försonas...det skulle bli så mycket bättre än vad det har varit!
Jag vill bara hålla henne i min famn och visa henne hur mycket jag älskar henne. Kan hon verkligen ha tappat ALLA känslorna? Är det verkligen bara så lätt för henne att avsluta detta? Fan dom här frågorna har jag ställt mig innan, att jag bara älstar det är ofattbart....eller kanske inte.
Jag har försökt tänka på hur det skulle vara att bara bryta med allt det gamla och gå vidare och träffa någon ny. För stunden har tanken kännts bra, men sen kommer känslorna tillbaks. Det funkar inte just nu att göra det. Som sagt, det kommer ta en hel evighet att komma över detta.
Kommentarer:
Trackback