Ensam med min insikt

Tänk så jäkla säker man kan bli i sitt förhållande. Att man kan ta för givet att hon stannar livet ut, och att hon har tålamod till världens ände. Jag kan inte förstå hur jag har kunnat gå och lura mig själv på det viset. För varje dag som går saknar jag henne mer och mer. Jag vill få henne att känna sig trygg hos mig. Det kan hon inte. Jag ber till gud varje dag, flera gånger per dag att det ska bli vi två. Att vi ska gifta oss och skafa barn. Med varandra, inte på var sitt håll. Jag har så jäkla svårt att se mig själv med någon annan. Att ha barn med någon annan. Det finns bara inte. Ännu svårare är det att försöka föreställa sig henne med någon annan. Det är så overkligt att man börjar tro på tomten!
Lyckligtvis går jag ut varje dag nu när det är så här fint väder. Annars hade det inte gått att hantera. Tänk om hon hade gjort slut på hösten. Vilket större helvete jag hade fått i huvudet då.

Det är lustigt, flera jag känner har separerat nu. Det är tydligen många som gjör slut nu. Många som just passerat eller ska passera 30-sträcket. Är det en kris folk har? Förmodligen. Vi har alla livskriser då och då. Men att ta till drastiska åtgärder som att lämna någon har jag svårt att förstå. Ok, alla har sina anledningar. Det är bara svårt att sätta sig in i någon annans situation. Visst, jag förstår Linda. Men samtidigt så hade jag önskat att jag förstod tidigare.

Undrar om hon tänker på mig. På nåt annat sätt än att hon bara vill fly från mig. Undrar om hon tänker tillbaks på våra vackra stunder vi haft. Undrar om hon gläds av det. Undrar om hon saknar mig.

Ibland känns det som en hemsk hemsk mardröm som man inte kan vakna från. Jag får fortfarande känslor om att det här inte är på riktigt. Men värst var det dom första dagarna. Då gick det över huvud taget inte att tänka. Nu går det att se ljust på framtiden, men fan vad det smärtar när hon inte finns med!!!

Tänk om hon hade kunnat känna den kärleken jag känner!

Jag prenumererar på ett radioprogram från USA som heter coast to coast AM. Det handlar om diverse saker on the edge. Allt från UFOn till kvantfysik, spöken till politik. Igår hörde jag ett program som sänts nyligen där dom tog upp hur kvinnor och män reagerar olika på stress, osäkerhet och vad man ska tänka på att få i sig för mineraler och annat som man och kvinna. Det handlade även om varför män och kvinnor inte alltid går så bra ihop. Dom tog upp hur kvinnor ser på en situation och hur män ser på samma situation. Män har mycket lättare för att fasa saker under mattan, medans kvinnor blir väldigt stressade över samma sak. Även fast det är minsta problemet i världen så kan kvinnor bli sårade och lessna. Männen förstår inte alltid det.
Efter att ha lyssnat på det förstår jag hur Linda har kännt sig alla dom gångerna hon frågat om vi ska gå ut på en promenad, eller gå på stan och jag bara har velat stanna hemma så hon har fått gå själv. Men jag såg det inte som att hon blev sårad av det när vi var mitt uppe i det.

Varför ska män och kvinnor tala så skillda språk? Varför kan vi män inte födas med en babelfisk i örat så att vi kan förstå kvinnornas språk?

Ok, om jag går in i ett nytt förhållande i framtiden så har jag i alla fall en liten del av facit med mig. Jag får säga att jag lärt mig otroligt mycket om känslor, andras känslor, kärlek, konflikter, lösningar, omtanke, respekt osv på denna månaden som har gått. Visst är det en del av att bli vuxen. Men inte fan ska det väl göra mer ont att gå in i vuxenvärlden än vad puberteten gjorde?!?!

Detta inlägget blev rätt deppigt, men sanningen är att jag mår bättre nu än för några veckor sedan. Jag har lärt mig att kanalisera mina tankar på ett bättre sätt nu. Men även fast jag mår bättre så finns där ändå känslor som måste ut. Jag kan inte bara stänga in dom längre. Men det är väl delvis därför jag mår bättre, för att jag får utlopp för känslorna.

Jag började äta antidepp idag. Inte sån där ssri-skit som man blir helt seg av, det vägrar jag. Det jag äter är
5-htp som är en aminosyra som kroppen producerar serotonin av. Jag vet att det verkligen funkar bra, för jag har ätit det förr. Det går fort också, snabbare än ssri-preparat. På bara några dagar märker man en klar skillnad i humöret. Och så funkar det på ett helt annat sätt också. Detta jag äter nu hämmar inte serotoninet, utan främjar det. Det känns som ett hälsosammare sätt att hantera en depression på.

Nu blev det sent idag också. Det är en dag i morgon också. Så jag får gå och lägga mig nu. Godnatt!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits