Tänk
Nu är det kväll igen. Jag är aldeles yr i huvudet. Hela dagen idag har jag tänkt på Linda. Det går bara inte att låta bli. Jag kan inte bara släppa henne sådär. Nu är jag tjatig igen, men så är det. Förutom en kraftig saknad, och väldig kärlek till henne så känner jag mig tom. Tankarna går ungefär såhär:
"tänk om jag sett verkligheten tidigare, då hade det gått att rädda".
Det är så sjukt att när jag väl vaknat upp så är det för sent. Det är nu vi skulle behövt en ny chans. Visst, jag respekterar hennes vilja, men tänk om hon hade velat ge det ett nytt försök. Jag skulle bli så lycklig, och jag hade gjort allt för att hon skulle bli lycklig med mig.
Jag har inte kunnat gråta på 2 dagar. Tårarna är slut för tillfället. Allt känns så mörkt utan Linda.
Jag antar att jag ska sova nu. Jag orkar inte mycket mer idag.
"tänk om jag sett verkligheten tidigare, då hade det gått att rädda".
Det är så sjukt att när jag väl vaknat upp så är det för sent. Det är nu vi skulle behövt en ny chans. Visst, jag respekterar hennes vilja, men tänk om hon hade velat ge det ett nytt försök. Jag skulle bli så lycklig, och jag hade gjort allt för att hon skulle bli lycklig med mig.
Jag har inte kunnat gråta på 2 dagar. Tårarna är slut för tillfället. Allt känns så mörkt utan Linda.
Jag antar att jag ska sova nu. Jag orkar inte mycket mer idag.
Kommentarer:
Trackback