FatBoySlimShady

Idag var första dagen jag jobbade sen Linda gjorde slut. Jag får ju säga att det gick bra. Tur är att jag jobbar med sådana underbara medmänniskor som Jocke, Liz o Fredrik. Dom är riktigt förstående och gör allt för att pigga upp. Men frammåt kvällen kom ångesten och saknaden. Som jag har sagt tidigare så dröjer det innan jag blir människa igen. Gud vet att jag har tänkt mycket. Jag önskar bara att vi blev ett par igen. Vi behöver inte flytta ihop igen, men jag vill ha henne hos mig. Jag vill ge henne all min kärlek. Tänk om hon kunde bo kvar i Malmö och inte flytta till småland.Gud, vad jag tjatar...men så är det. Man kan inte bara avsluta det på det viset. Det går bara inte!!!!Jag tror och hoppas att hon funderar över detta. Jag hoppas att hon ångrar sig fatalt! Inte på ett hämdlystet sätt, utan för att jag vill att hon ska känna för mig med!
Det är blandade känslor just nu. Jag är lessen och arg. Arg på mig själv. Det börjar nästan gå över i ett självförakt. Jag är lessen för att jag saknar allt det fina vi hade. Men mest känner jag att jag älskar henne. Mer än någonsin just nu! Jag känner ånger för att jag inte såg henne sista tiden. Gud ska veta att jag ser henne. Hon lyser som ett fyrtorn, jag kan inte missa henne!

Gode gud, hjälp oss att hitta tillbaks till det vi hade tillsammans. Hon är den jag vill bilda familj med, den jag vill gifta mig med. Det kommer aldrig bli detsamma med någon annan! När vi hade det som bäst, när vi möttes på halva vägen, då var vi ett! Jag orkar inte längre gråta mig till sömns. Jag oroar mig för hur hon känner. Lika mycket som jag oroar mig för att hon ska vara likgiltig inför tanken på mig så oroar jag mig att hon ska vara lika lessen som jag är. Jag vill att vi ska smälta samman som en enhet igen. Och att vi aldrig mer ska krisa såhär! Gode gud, snälla hjälp oss!